Ännu en presentation...
Jeanette Floberg heter jag. Bor och lever här på Väddö.
Jag är 26 år, gift och har två barn.
Hittade hit genom min syster och en stark vilja.
Jag beslutade våren 2009 att jag skulle göra en gastric bypass
och den genomfördes september 2009.
Jag har haft och fortfarande har otroligt stöd från kompisar och skolan.
Idag har jag gått ner 39 kilo.
Det har gått fort och jag känner mig otroligt glad.
Skönt att här på skolan kunnat reflektera över situationen
och inte bara se kroppen som läkarna gör.
Utan tagit hand om hela mig.
Jag säger bara kom till Väddö och förändra din lisstil.
Kram från en lättare och gladare Jeanette
Presentation av Alex!
Nu är det fan dags för mig att ta tummen ur röven och skriva några rader om mig själv.
Jag heter Alexandra men alla kallar mig för Alex, (för att jag har sagt åt dom att göra det). Jag är 21 år, jävligt överviktig och mår faktiskt jävligt bra, både psykiskt och fysiskt.
Jag är glad och sprallig och älskar livet. Jag älskar att ha kul, och skrattar gärna...mycket och länge!
Mitt liv innan kursen var katastrof och jag mådde skit. Nu mår jag betydligt bättre, och blir riktigt sorgsen när jag tänker på hur jag "levt" och misshandlat mig själv tidigare.
Väddö räddade livet på mig!
Att ta mig till Väddö förändrade hela mitt liv och det här är det bästa jag någonsin gjort för mig själv! *Ger mig själv en klapp på axeln*
Jag gör som alla andra och berättar hur mycket (eller lite) jag gått ner i vikt. Jag har gått ner 13 kg, och jag vet att jag hade kunnat göra bättre om jag kämpat riktigt hårt. I början lade jag ALLT mitt fokus på vikten, men nu är det inte lika viktigt längre. Jag känner ingen vikt-hets, och det känns jävligt bra. Jag är på god väg att acceptera mig själv för den jag är.
Jag säger som Sofie,
"Funderar du på om det här är något för dig?
Sluta fundera, SÖK! Ta chansen och våga leva!"
Ge dig själv det här, det är du värd! 
((((Jag och datum!!!)))) Kan det ha varit i slutet på September?
Vi var på studiebesök i Senneby trädgård, hos Danne!
Vi fick åka traktor-flak och gräva upp morötter, det var fantastiskt underbart, det vill jag göra igen!
Tack för mig,
och glöm inte att du är älskad och att vi finns här för dig.
Presentation av Sofie
Ute i solen, en vacker vinterdag på Väddö. Vi var ute på tur med längdskidorna! Min första tur sen jag var litet barn.. Det var en upplevelse!
Hej alla nyfikna!
Tänkte nu att det var dags för mig att presentera mig! =)
Jag heter Sofie, är 21 år, överviktig och jävligt lycklig! När jag kom till Väddö i aug var jag inte alls den jag är idag och kände inte mig själv, men idag är jag lycklig....
Jag är uppväxt på landet.. En bra uppväxt, Mamma pappa och två systrar. Innan jag kom till väddö var jag sjukskriven för depression i 8 månader.. Jag tänkte att jag behövde jobba med mig själv för att ha en stadig grund att stå på i livet. Väddö var ett solklart val för mig!
Jag har sen jag började gått ner 14 kg. =) Wow, vad kroppen mår bättre.. Jag äter bra och jag tränar rgelbundet... Och det knäppa är att det faktiskt är sjukt kul!
Funderar du på om det här är något för dig?
Sluta fundera! Sök! Ta chansen! Våga leva.. Våga lära känna dig själv!
Har du frågor är det bara kontakta skolan eller någon av oss som går här!
Sköt om er där ute!
Presentation av Britsy
Britt-Sofie heter jag, men kalla mig Britsy! :) Jag är 20 år och sökte till denna kurs genom min kära moster som gav mig förslaget. Så på sätt och vis så är det på grund av henne som jag sitter här idag och skriver detta. Även om det självklart var jag som bestämde och gjort allt detta jävla jobb... och då menar jag att det har varit sjukt jävla jobbigt, men också otroligt värt! Jag har gått ner 13 kg sen kursen början i Augusti 2009 och är sjukt stolt över mig själv!
Mitt liv innan kursen tyckte jag då inte var så farligt... självklart behövde jag förändra, men jag var i ett förnekande tillstånd... med all rätt också kanske... då. Men, idag kan jag se hur förödande jag levde! Jag förstår inte hur i hela friden jag kunde tillåta mig själv att rent ut sagt misshandla mig själv, dag ut och dag in genom att ligga framför tv:n och äta skräpmat... Det är verkligen helt sjukt!
Idag kan jag också känna skillnaden mellan då jag inte rör mig och då jag gör det. Jag blir så mycket gladare och piggare då jag tränar och även äter bra och regelbundet, det är så viktigt! Och lättare än vad jag trodde att förändra när jag väl gav mig fan på det! Och jag lärde mig att sluta säga att jag inte klarar saker, för det vet jag ju innerst inne att det är inte är sant! Det är därför jag blir så arg när andra säger att det inte klarar av saker, för jag vet att det ljuger för sig själva.
Det här betyder inte att det är jättelätt för mig, det är forfarande svårt! Men, det är lättare än förut. Och jag känner mig lycklig. Det här är det bästa som hänt mig - och jag skulle inte för allt är i världen vilja ha det på något annat sätt - bless Livsstilskursen!
Fortsätt kämpa! Det kommer alltid vara värt det!
Varma kramar / Britsy
Maria
Presentation av Maria LS-09/10:
Här skulle jag vilja börja med ett hurtigt "Jag är en tjej på 38 år...", men med tanke på ålderspannet på mina klasskamrater kanske det blir lite tokigt, så jag får väl bita i det sura äpplet och se verkligheten som den är!
Jag är en kvinna på 38 år ensamstående mor till en liten prins som precis fyllt 8 år som genom lyckliga omständigheter hamnade här på Väddö folkhögskola för att studera en Livsstilsförändringskurs. Jag uppfyller kriteriet "för er med övervikt" med råge, och har under den första terminen skalat av mig en hel del.
Vad är en livsstilsförändringskurs? Varför ska man gå en sådan? och "Vad gör man?" är väl typen av frågor som man får när man väl är här och som man ställde sig själv innan man väl hamnade här.
Varför man söker sig hit är väl ganska enkelt; Man bär på en övervikt och har kommit till en punkt i livet där man känner att nej, nu MÅSTE en förändring till. En varaktig förändring. Ett långsiktigt tänkande. Så var det för mig. Sjukbidrag på 50% sen -07 och arbetslös sen 1/7-09, gissa om kursstarten till denna kurs aug-09 passade lägligt in i mitt liv? Så jag hyrde ut min lägenhet, tog med min son och flyttade in på internat!
Jobbigt som fan emellanåt, men har inte ångrat en sekund att jag hamnade här!
På frågan vad vi gör här besvaras väl enklast genom att läsa våra inlägg. Får väl hoppas att det uppdateras flitigt. Ska göra mitt bästa!
:-)
/Maria
